Cambridgeprofessorn Peter Burke gör i senaste numret av tidskriften Axess (6, 2018) en exposé över polyhistorns historia från renässansen till våra dagar. Denna osannolikt månglärda art – företrädd av en Olof Rudbeck, en Diderot eller en Susan Sontag – är kanske redan utdöd men väcker ändå, säger Burke, vår nostalgi över en helhetskunskap som flytt.
Den allt längre drivna specialiseringen av kunskap – som självfallet är en god sak i det stora hela – har dock pågått länge. Det kanske förklarar varför tvärvetenskap har ett så trögt före, trots att den inte sällan omhuldas varmt i högtidstal och debatt.
Axessnumret har temat ”information eller kunskap”. Det klingar välbekant från de senaste årens skoldebatt. En och annan kommer att resa borst inför vissa artiklar men Burkes kan vi oreserverat rekommendera.
Burke intresserar sig främst för det han kallar ”seriepolyhistor”, en person med en märklig drivkraft att vandra från kunskapsområde till kunskapsområde. Han pekar här på en sak som lätt går förlorad i den tilltagande specialiseringen, nämligen möjligheten att föra över perspektiv och metoder från en disciplin till en annan.
Ett av de få moderna exemplen på polyhistor är Jared Diamond, professor på UCLA och mest känd för sin Guns, Germs and Steel (1997; på svenska Vete, vapen och virus: en kort sammanfattning av mänsklighetens historia under de senaste 13 000 åren), som vandrat från fysiologi via ekologi till antropologi. Men, suckar Burke en smula uppgivet, han är 81 år – och kan någon komma upp med namnet på en modern polyhistor som är född efter 50-talet, undrar han. Vi gör ett par försök: Johan Norberg (född 1973) som med sin Progress: Ten reasons to look forward to the future (2016) visar en imponerande kunskapsbredd. Eller kanske den något mer omstridde Yuval Noah Harari (född 1976), författare till Homo Deus; A brief history of tomorrow (2016).
Vi behöver generalister på kunskapens område, personer med överblick och öppenhet för andra synsätt än de snävt disciplinära, menar Burke. Hans perspektivrika artikel ger avgjort mersmak på den bok han just nu skriver om polyhistorns historia. Det finns också ett behov av att studera denna kategoris psykologi och filosofi, påpekar han. Dessa personer behöver ”en överdos av vetgirighet, ett enormt minne” och en outtröttlig lust att arbeta. Men de behöver också sociala nischer, säger Burke. Förr var det ofta religiösa ordnar som erbjöd polyhistorn rätt inramning, idag kan det vara biblioteken eller vissa kulturtidskrifter. Dagens spirande polyhistorer har troligen inte privatförmögenhet som en Buffon eller Alexander von Humboldt utan måste förlita sig på vidsyntheten hos universitet, stiftelser och vetenskapsråd. ”Alla dessa nischer är hotade i den digitala revolutionens tidsålder”, hävdar Peter Burke. Läs hela hela hans artikel här.