Två svenska forskare har gjort ett pionjärarbete för att klarlägga vad det är som gör att matematik kan uppfattas som vackert, något som man inte sällan hör matematiker av facket tala om sinsemellan. Kanske en ny vinkel i matematikundervisningen som många lärare ännu inte prövat? Så här säger i varje fall den ena forskaren, Manya Sundström, matematikdidaktiker och docent vid institutionen för naturvetenskapens och matematikens didaktik vid Umeå universitet, till Vetenskapsrådets nättidning Curie:
– Barn [—] blir entusiastiska av viss matematik, men tyvärr finns inte mycket av sådan matematik i skolan idag. Vår modell skulle kunna användas för att undersöka vad som tilltalar barn, så att man kan föra in mer av det i undervisningen. Mer estetisk matematik skulle ge eleverna fler upplevelser som de kommer ihåg.
Manya Sundström och matematikern Lars-Daniel Öhman, som är docent vid institutionen för matematik och matematisk statistik vid Umeå universitet, har utvecklat ett slags mall för att värdera skönheten i ett matematiskt bevis. Den presenterades i artikeln ”Mathematical Fit: A Case Study” som publicerades i Philosophia Mathematica förra året. Den utsågs för övrigt till en av årets bästa artiklar i filosofi av utgivaren, Oxford University Press.
Till skönhetskriterierna hör – kanske inte hgelt överraskande – att beviset utgår från det begrepp som är centralt i bevisföringen och att det är lätt att följa bevisets tankegång.
Så dags kanske att öka matematikintresset med en liten skönhetstävling mellan olika bevis?