11 februari 2022. Ett förlorat modersmål kan lämna efter sig något som påminner om fantomsmärta, påpekas i kommentarer till en ny bok om språk, kulturell identitet och värdet av att väcka barndomens språk till liv igen.
Boken heter Memory Speaks (Harvard University Press, 368 s), är författad av den kanadensiska språkpsykologen Julie Sedivy och är ämnet för den alltid lika läsvärda språkspalten Johnson i The Economist (28 januari 2022, s 74 – spalten är förstås uppkallad efter den mångkunnige Samuel Johnson, kanske mest känd som ”Dr Johnson”).
Sedivy har själv invandrarbakgrund. Hon kom vid späd ålder till Kanada med sina tjeckiska föräldrar och engelska och franska blev hennes nya vardagsspråk. Modersmålet tjeckiska kom hon att återvända till först som vuxen.
Skribenten i Johnson framhåller det starka sambandet mellan kulturell identitet och modersmål. Människor som bytt språk har inte sällan en känsla av att deras olika språk också svarar mot olika personligheter. Modersmålet må också ha varit outvecklat som hos mycket små barn men det finns ofta kvar som, ja, ett slags fantomsmärta i en förlorad kroppsdel.
Som framgår av bokens förlagstext förlorar Sedivy sin starkaste anknytningspunkt till tjeckiskan när hennes far oväntat avlider. Uppenbart handlar det om mer än förlusten av en älskad anhörig och den dagliga kontakten med ett språk. Det är också ett helt kulturellt sammanhang som riskerar att gå förlorat.
Johnsonspaltens filosoferande kring Sedivys bok väcker läslusten. Den blir inte mindre av att boken beskrivs som ”at once an eloquent memoir, a wide-ranging commentary on cultural diversity and an expert distillation of the research on language learning, loss and recovery”.
