4 april 2022. Att ord inte betyder samma sak för evigt och för alla är välkänt. En artikel och ett radioprogram igår ger exempel på hur detta intressanta fenomen kan diskuteras och analyseras.
I en understreckare i Svenska Dagbladet igår (3 april 2022) diskuterar Lars Melin ordet ”sanning” och hur det ändrat betydelse över århundraden (OBS – betallänk). Melin är docent i svenska vid SU och i mitt tycke en av Sveriges bästa populärvetenskapliga skribenter.
Melin påpekar bl a att respekten och vördnaden för det som ”sanning” står för har breddats de senaste 200 åren. Han ber att vi bl a erinrar oss Tegnérs Det eviga från 1810 – en del kanske minns vad det står i andra strofen: ”Det sanna är evigt: kring himmel och jord osv”. Knappast. Idag kan vi t ex tala om sanningar i flertal och parallellt, din och min sanning, eller rentav alternativa sanningar.
Flera av oss, inklusive undertecknad, har väl menat att detta främst är postmodernistiska filosofers påfund men det är inte hela sanningen (sic!). Enligt Melins intressanta analys kan man möjligen säga att dessa tänkare haft, som han uttrycker det, ”en bördig jordmån” att verka i. Denna jordmån är helt enkelt den gamla vanliga språkutvecklingens mylla som i det långa loppet ändrar det mesta i de flesta språk, med undantag möjligen för matematikens och logikens som huvudsakligen utvecklas genom tillägg men kanske inte så mycket genom betydelseförskjutningar.
Vore jag svensklärare skulle jag snarast sätta Melins artikel i händerna på elever från nian och uppåt. Eller om jag var filosofilärare. Eller varför inte samhällskunskapslärare. Det är fruktbart att gå in med olika vinklingar alltifrån språkhistoria till semantik till politiska samtal.
Krydda gärna övningen med att även lyssna på gårdagens Filosofiska rummet i SR P1 som råkade röra sig inom samma område. (Finns i poddform här.) Där diskuterar Lars Mogensen med tre skarpsinniga personer om ämnet ”språket och världen” – underrubriken är ”ett samtal om hur orden får sin mening”. De tre är språkfilosofen Hana Kalpak, SU, kognitionsprofessorn Peter Gärdenfors, LU, och författaren Torbjörn Elensky, regelbunden skribent i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Jag fäste mig inte minst vid ett konstaterande av den sistnämnde, nämligen att hans erfarenhet är att alla de texter han skriver konsekvent missförstås i stort eller smått av läsarna, till stor del beroende på skilda uppfattningar om ords betydelser och konnotationer. Det är väl en erfarenhet många av oss har, närmast dagligen, från såväl texter som samtal. Elensky drog också fram ett bon mot av Flaubert: Det finns inga synonymer. Innebörden av det är att även ord som betyder detsamma har sina egna, specifika valörer men aldrig är exakt lika.
Lägger man ihop dessa iakttagelser känner man sig tacksam för att vi över huvud taget kan förstå varann. Men man kanske inte ska vara alltför säker på det?
Olle Alexandersson