Svenska Akademien är åter de aderton. Och det allra sista invalet, annonserat idag (10 maj 2019), kunde knappast ha varit bättre. I december tar filosofiprofessorn Åsa Wikforss plats på stol nr 7. Därmed får akademien en medlem som stridbart och klokt står upp till försvar för kunskap och intellektuell hederlighet. I en intervju i Sveriges Radio nämner hon att hon som akademiledamot bl a kommer att värna om god populärvetenskap. Det är utmärkt. Hon betecknar sig själv som ett slags arvtagare till upplysningsfilosoferna.
Man kan inte undgå att tänka en smula kontrafaktiskt: Hur hade akademidrevet 2018 tagit sig ut om Åsa Wikforss redan varit på plats i akademien? Vad man än kan säga, inte präglades denna strid i någon högre grad av klokhet och eftertanke. Snarare handlade det om ett utdraget medialt lustmord där åtskilliga redaktörer lät blodtörsten ta över handen över eventuella intellektuella impulser och det är svårt att tänka sig att Åsa Wikforss som akademiledamot bara stillatigande skulle ha suttit och sett på. En av de ledande skarprättarna säger idag att akademin gjort ett bra val. Jojo. Vederbörande ska nog framför allt vara glad över att invalet inte skedde tidigare. Åsa Wikforss hade, om hon velat, inte haft några svårigheter att avtäcka de infama debattknepen.
Å andra sidan, eländet hade faktiskt något gott med sig. Den smärtsamma processen (där vissa hade svårt att dölja sin skadeglada förhoppning om att akademin skulle misslyckas med att reda upp situationen och helst utraderas), den förde i alla fall det goda med sig att vissa ledamöter gick och att nya kom i en takt som vi inte sett förut. Hade vi fått Åsa Wikforss annars? Kanske inte. Det är en lycka för alla som tror på kunskap, förnuft och anständig intellektuell diskussion att hon tackat ja.
Åsa Wikforss är sedan 2008 professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet. Hon har bl a forskat inom det centrala området språkfilosofi. Några kanske minns henne som sommarpratare i SR P1 förra året. På senare tid har hon annars mest blivit känd för boken Alternativa fakta. Om kunskapen och dess fiender (2017). Alla bör läsa den.
Olle Alexandersson