11 nov 2019. Den som tror på vetenskap som ett vinnande sätt att få grepp om hur världen är beskaffad kan kanske hämta en smula uppmuntran från en fallrapport i The Economist (2 nov 2019). ”Slow. But sure” är rubriken på den lilla berättelsen om hur ett metodfel ledde fram till ett förhoppningsvis givande forskningssamarbete.
För fyra år sedan rapporterade många medier, inklusive Economist, om forskningsresultat från en grupp psykologer vid University of Chicago som tycktes visa att ungdomar uppväxta i religiösa hem var mindre generösa än de som hade en icke-religiös bakgrund. Resultaten publicerades i en artikel i ansedda Current Biology i november 2015. I augusti i år meddelade författarna att de måste dra tillbaka artikeln på grund av ett förargligt metodfel, påpekat av en kanadensisk forskare som tyckt sig se precis motsatt mönster i sin egen forskning. Felet hade maskerat den egentliga orsaksfaktorn som sannolikt var försökspersonernas födelseland, meddelade forskarna nu.
Det är förstås gott och väl. Den vetenskaplig granskningsprocessen tycks fungera även om kvarnarna mal långsamt. Ett frågetecken är dock hur sådana här korrigeringar blir kända och spridda. I det aktuella fallet hade Current Biology redan i augusti 2016 publicerat den kanadensiska forskarens kritiska analys. Saken ansågs därmed ur världen – tills en ny artikel, denna gång i Nature i mars 2019, publicerades och åberopade Chicagoforskarnas ursprungsresultat. Det var alltså först därefter som deras artikel i Current Biology drogs tillbaka.
Ett skolskensinslag i historien är att de inblandade forskarna, alltså även den som kom med invändningar, numera samarbetar för att leta fram nya och bättre slutsatser.
Intressant nog, berättar Economist, finns det en studie av just detta fall av forskningskommunikation, publicerad i september i år i Psychology Today. Av den framgår att ursprungsresultatet – religiösa ungdomar är mindre generösa – publicerades över åttio gånger i olika medier medan korrigeringen i augusti 2016 endast kom ut på fyra ställen. ”It is often observed that news media are keen to publicise extraordinary sounding results, but loose interest in subsequent work” konstaterar Economist med ett karakteristiskt understatement. De verkligt brännande frågor som vi ställer oss är: Hur ser perceptionen ut i slutledet, hos forskare, annat yrkesfolk och intresserad allmänhet? Vilka föreställningar om givmildheten i religiösa kretsar har visklekseffekten efterlämnat?
På VIS kan vi konstatera två saker. Det gick i alla fall mindre än två veckor mellan Economists publicering och vår publicering av denna kommentar. Samt att det är bra att organisationer som VIS finns där rätt och fel om vetenskapliga resultat, och alla nyanser däremellan, kan diskuteras och kommuniceras i direkt kontakt med forskningsfronten.